Men....

Nu är jag tillbaka efter nästan fyra år som har varit jättefina. Att jag nu börjar igen är att mina tårar flödar och hjärtat gråter och livet är just nu i en ovisshet för jag har fått diagnosen bröstcancer. Det började med att jag i slutet på förra året började få värk i mitt vänstra bröst. Jag fick svårt att ligga på sidan när jag sov..... Efter två månader så sökte jag hjälp hos min vårdcentralsläkare. Detta var i mars. Hon kände ingen knöl och eftersom min mamma fick bröstcancer 1983 och opererades fick cellgifter och strålning. Det gick två år så spred sig cancern och hon avled i maj 1985. Mim mormor fick också bröstcancer och opererades men behövde varken cellgifter eller strålning för hon var då över 70 år.
Alltså kan jag ha det genetiskt.
Jag fick en tid den 10 maj på mammografin på US och där fick jag även ultraljudsundersökning som visade 6 st bindvävsknutor. Fyra i vänstra bröstet och 2 i mitt högra. Det blev förstårs en stor oro i kroppen. Klockan 8.10 den 31 maj fick jag  ett hemskt samtal från vårdcentralen att jag skulle komma dit kl 15 för att få veta mina provsvar. Jag jobbade och tänkte att okej jag jobbar fram tills jag ska cykla iväg. Det gick lite över en timma så ringde telefonen igen från Vårdcentralen att de glömt säga att det var bra om jag tog med mig någon vän när jag fick mitt svar. Då bröt jag ihop och cyklade hem. Ringde min sambo som kom hem direkt. Vi låg i sängen och pratade innan vi åkte för beskedet.
De har hittat en elakartad tumör i vänstra bröstet och två till som ska opereras bort för undersökning. I mitt högra bröst har de hittat en knöl också som ska tas bort.
Så nu lever jag i en ovisshet igen.
Efter operationen som blir under vecka 27 kommer jag få vänta från 2 till 8 veckor för att få veta hur det är med de andra 3 knölarna.
Om de är godartade så blir det bara strålning i höst under fem veckor varje vardag.
LIvet är så orättvist...................................

Att jag nu tar upp mitt bloggande igen är att få ur mig så många tankar från huvet och att jag kanske kan få någon kommentar som får mig att kämpa på.
För jag ska kämpa mot detta hemska som händer i kroppen nu.............

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0