peggen

Min dotter kommer hit och ska hämta mig för en jätteliten cykeltur. HOn ska hämta sitt jobbschema inför sommaren. Det är inte långt att cykla dit även om jag känner mig helt orkeslös så är det säkert jättebra för mig.
Jag kan ju ta ett litet gubbvil när jag kommer hem.
Det bästa med cykelturen att bredvid hennes jobb finns en presentaffär som just nu har storrea så plånboken ska med man vet ju aldrig om man hittar något.
Konstigt men jag brukar alltid hitta något bra att ha :)

Berättar senare om jag shoppade loss på något fint!!

Nu är det mitten på juni och många slutar skolan men var är sommaren.
Jag saknar de varma sommarkvällarna, då man kan sitta ute och njuta och det blir ju aldrig mörkt heller.
Näe nu får man sitta inne i soffan och kolla på fotboll om kvällarna och tända ljus när regnmoln är utanför
och hotar med regn eller också öser det ner från dem.

Vaknade och som vanligt börjar huvet att snurra av alla tankar....
Gick upp och duscha fixade frukost när pappa kom förbi för att hämta sina läsglasögon som han glömde på min sons födelsedag.
Vi pratade lite om allt möjligt och han tittade på mina fina blommor sen min födelsedag.
När han gick så blev han ledsen och sa att han givetvis tänker på mig massor och att det måste gå bra.
Jag blev förstårs jätteledsen och sen dess rinner tårarna även att jag fixat iordning min dotters rum som nu kommer övertas av min son. Då måste de mest tjejsakerna bort och hans killgrejjer fram.

Jag önskar att det blev sol & värme så man kan sitta ute och bara njuta.

Vilken härligt kväll det är.... Blå himmel och helt vindstilla nu är det bara värmen som saknas.
Den finaste årstiden är ju nu och jag längtar efter att få sitta ute dessa ljusa kvällar.
Snart är det mitten på juni och vi har inte suttit ute en endaste gång, men men värmer kan
komma fortare än vi anar.

Jag hoppas det blir en fin solig dag imorgon också för då ska jag sitta på uteplatsen och
försöka få lite färg på denna bleka kropp.

Sol & Värme = Välkommen

Idag träffade jag kuratorn för första gången. Vi pratade i två timmar och 10 minuter och det kändes jättebra. Jag fick till och med hennes privata mobilnummer. Konstigt men ändå jätteskönt med ett så fint förtroende.
Hon tyckte att jag tänkte rätt i väldigt mycket och jag är stark och ska vinna min cancer.
Det som jag är så rädd för är att operera bort mitt ena bröst. Det är något som jag inte vill. För att komma över det så vill hon att jag håller om mitt bröst ofta, pratar till det, klappar på det. Allt för att ta ett fint avsked. Men jag har inget val, bröstet måste bort för jag vill inte dö.. det är sjukt.

Efter kuratorns samtal så cykla jag förbi hemma hos min dotter. Så jag stannande där och det tog inte lång stund förrens jag låg i deras stora sköna soffan med massor av kuddar och en gosefilt över. Där somna jag gott. Min dotter pyssla och fixa, bygde ihop en skänk från Jysk. Men ni anar inte så gott det var att sova hemma hos henne.
Sen gick vi förbi en tygaffär där jag köpte nya köksgardiner som hon hjälpte mig att sätta upp.

Helst slut ligger jag här och bloggar, snart blir det nog sängen och sova igen. Orkar absolut inte kolla på en hel fotbollsmatch.

Ha en finfin kväll...

Min familj är mitt stora stöd.

Jag har två underbara barn eller förlåt ungdomar. Min lugna duktiga dotter fyller 20 år i oktober. Hon har flyttat till sin härliga trevliga kille som hon träffade förra året. Hon jobbar delvis på ett serviceboende men sökt en utbildning till hösten som jag håller tummar och tår för att hon ska komma in på.

Min glada härliga son fyllde 17 år i maj. Han har gått ett år på en gymnasielinje som han nu hoppar av och byter till en mera praktisk linje. Just nu sommarjobbar han hos sin pappa och tjänar massor med pengar.

MIna barn och jag har nog ett mycket speciell förhållande. Vi verkligen älskar varandra och vi pratar och hjälper varandra med allt. Just nu så pratar vi om allt också. De är mitt bästa stöd.

Sen har jag förstårs min underbara sambo. Han är lugn och stabil och ett jättebra stöd. Vi har i sommar varit tillsammans i fem år och vi har bestämt oss för att vi ska åldras ihop.
Han har två barn som kommer och bor hos oss varannan vecka. Det funkar också väldigt bra. Sen har han i en dotter som bor i Stockholm och läser på Uppsala universitet. Hon kommer bara och hälsar på ibland.

Jag har också många fina vänner som stöttar mig, även om jag har många vänner så känner man att det finns en del som är bättre än andra.
Just nu är jag så känslig så jag föredrar de som är bäst.
Jag förstår att det kan vara svårt att träffa och prata med mig men på tiden så kommer de vännerna också tillbaka.

Nu är jag tillbaka efter nästan fyra år som har varit jättefina. Att jag nu börjar igen är att mina tårar flödar och hjärtat gråter och livet är just nu i en ovisshet för jag har fått diagnosen bröstcancer. Det började med att jag i slutet på förra året började få värk i mitt vänstra bröst. Jag fick svårt att ligga på sidan när jag sov..... Efter två månader så sökte jag hjälp hos min vårdcentralsläkare. Detta var i mars. Hon kände ingen knöl och eftersom min mamma fick bröstcancer 1983 och opererades fick cellgifter och strålning. Det gick två år så spred sig cancern och hon avled i maj 1985. Mim mormor fick också bröstcancer och opererades men behövde varken cellgifter eller strålning för hon var då över 70 år.
Alltså kan jag ha det genetiskt.
Jag fick en tid den 10 maj på mammografin på US och där fick jag även ultraljudsundersökning som visade 6 st bindvävsknutor. Fyra i vänstra bröstet och 2 i mitt högra. Det blev förstårs en stor oro i kroppen. Klockan 8.10 den 31 maj fick jag  ett hemskt samtal från vårdcentralen att jag skulle komma dit kl 15 för att få veta mina provsvar. Jag jobbade och tänkte att okej jag jobbar fram tills jag ska cykla iväg. Det gick lite över en timma så ringde telefonen igen från Vårdcentralen att de glömt säga att det var bra om jag tog med mig någon vän när jag fick mitt svar. Då bröt jag ihop och cyklade hem. Ringde min sambo som kom hem direkt. Vi låg i sängen och pratade innan vi åkte för beskedet.
De har hittat en elakartad tumör i vänstra bröstet och två till som ska opereras bort för undersökning. I mitt högra bröst har de hittat en knöl också som ska tas bort.
Så nu lever jag i en ovisshet igen.
Efter operationen som blir under vecka 27 kommer jag få vänta från 2 till 8 veckor för att få veta hur det är med de andra 3 knölarna.
Om de är godartade så blir det bara strålning i höst under fem veckor varje vardag.
LIvet är så orättvist...................................

Att jag nu tar upp mitt bloggande igen är att få ur mig så många tankar från huvet och att jag kanske kan få någon kommentar som får mig att kämpa på.
För jag ska kämpa mot detta hemska som händer i kroppen nu.............

Hej nu är jag tillbaka efter många, många år som har förändrat mycket i mitt liv. Jag har blivit sambo och fått två nya bonusbarn som är här varannan vecka. Det är bara bra men......